Marsvin och hälsa: C-vitamin, kost och veckokoll

Marsvin kan inte tillverka eget C-vitamin. Här går vi igenom rätt kost, varför veckovägning är avgörande och tecknen som kräver veterinärvård.

Marsvin är pratsamma, milda och tåligare än de ser ut – förutsatt att två saker stämmer: kosten och din uppmärksamhet. Precis som alla bytesdjur döljer de sjukdom, så små rutiner gör stor skillnad. Första regeln: ett marsvin som slutar äta behöver träffa en veterinär samma dag.

Varför C-vitamin är så viktigt

Precis som människor, och till skillnad från de flesta andra djur, kan marsvin inte tillverka eget C-vitamin, och de kan knappt lagra det i kroppen. De behöver få i sig det varje dag via maten.

En brist kan visa sig redan efter ett par veckor och leder till skörbjugg:

  • ovilja att röra på sig, smärtande eller svullna leder;
  • ruggig päls, dålig aptit, viktnedgång;
  • ömt eller blödande tandkött, sår som läker långsamt;
  • tätare infektioner.

Behovet är ännu större hos unga, dräktiga, digivande eller sjuka djur. Om du känner igen dessa tecken bör du kontakta din veterinär, som kan fastställa orsaken och skriva ut ett lämpligt tillskott.

Källor till C-vitamin

  • Färska grönsaker varje dag. Paprika (oavsett färg) är en klassiker: mycket rik på C-vitamin och oftast väldigt omtyckt. Variera med bladgrönt och örter som persilja, koriander eller grönkål.
  • Pellets anpassade för marsvin, som är berikade med C-vitamin. Kaninpellets innehåller inte detta. Vitaminet bryts ner av tid, värme och ljus: köp små påsar, förvara dem svalt och mörkt, och respektera bäst före-datumet.
  • Inte i vattenflaskan. C-vitamin som tillsätts i dricksvattnet bryts snabbt ner och kan förändra smaken så att marsvinet dricker för lite. Om ett tillskott behövs ger din veterinär råd om rätt form och dosering.

Frukt innehåller också C-vitamin men har hög sockerhalt – spara det som ett sällsynt godis.

Hö först, precis som för kaniner

Fri tillgång till hö är basen i kosten och ska utgöra runt 80 % av vad marsvinet äter. Det håller igång mag- och tarmkanalen och slipar ner tänderna, som växer hela livet. Därefter kommer en uppmätt portion pellets, dagliga grönsaker och alltid friskt vatten.

Undvik müsliblandningar (marsvinen plockar bara ut de söta bitarna), frön och nötter, mejeriprodukter, potatis, lök, rabarber och avokado. Introducera alltid ny mat gradvis.

Ha aldrig ett marsvin ensamt

Marsvin är flockdjur. Ett marsvin som lever ensamt berövas något grundläggande, oavsett hur mycket tid du ger det. Kombinationer som fungerar bra är två honor, två hanar som kommer överens eller en kastrerad hane med en eller flera honor.

En kanin är inte ett lämpligt sällskap: den kan skada marsvinet, har andra näringsbehov och kan bära på bakterier som orsakar luftvägsinfektioner hos marsvin.

Ge dem en rymlig bur i ett plan, ett eget gömställe för varje djur och skydd mot värme, som de tål dåligt.

Den viktiga veckovägningen

Det är den enklaste och mest effektiva hälsokontrollen du kan göra. Ett marsvin kan tappa mycket i vikt under pälsen innan det syns utanpå, och viktnedgång är ofta det allra första sjukdomstecknet.

  • Väg varje marsvin en gång i veckan, vid samma tid på dygnet, med en köksvåg och en skål.
  • Skriv upp vikten – det är trenden över tid som räknas.
  • Några gram upp eller ner spelar ingen roll. En vikt som sjunker två veckor i rad, eller ett tydligt tapp på flera tiotals gram, är skäl nog att ringa veterinären, även om djuret verkar piggt.
  • Ett ungt marsvin ska öka stadigt i vikt.

Om du känner dig orolig väger du dagligen tills du har rådfrågat veterinär.

Tänder, klor och resten av genomgången

När du ändå har marsvinet i knät passar du på att kontrollera:

  • tänderna: framtänderna ska mötas jämnt och inte vara för långa. Dreglande, tappad mat eller långsamt ätande tyder på problem med kindtänderna, vilket bara en veterinär kan undersöka;
  • klorna: klipp dem ungefär en gång i månaden, eller be din veterinär visa hur du gör;
  • pälsen och huden: kala fläckar, mjäll eller intensivt kliande beror ofta på kvalster eller svampinfektioner, som även kan smitta människor;
  • ögonen och nosen: ska vara rena och torra. Nysningar, sekret eller rosslig andning kan tyda på en luftvägsinfektion, vilket är allvarligt hos marsvin;
  • tassarna: fotsulorna får inte vara röda eller svullna;
  • bakkärran och spillningen: ska vara ren, med fasta och ovala spillningspluttar.

Kontakta veterinär omedelbart om ett marsvin inte äter, har svårt att andas, får diarré, svullen buk eller blod i urinen. Ge aldrig mediciner avsedda för andra djur – vissa är direkt livsfarliga för marsvin.

En profil för varje marsvin

Har man flera marsvin är det lätt att blanda ihop vikterna. I Medika får varje djur sin egen profil: du för in veckans Vikt, och grafen visar direkt om kurvan är stabil, på väg upp eller på väg ner. Du kan föra Diverse anteckningar om vad du såg under hälsokollen, spara Veterinärbesök och dela profilen med Medägare i familjen så att alla vet vem som har vägts och när.

Den här artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte råd från en veterinär. Kontakta alltid en veterinär om du är osäker på ditt djurs hälsa.