Tandproblem hos katt: tandsten, tandkött och råd

Tandsten, tandköttsinflammation, tandresorption: så känner du igen tandvärk hos en katt som döljer den, och så hjälper veterinären.

Katter är experter på att dölja smärta, och tandvärk är det de döljer allra bäst. Många fortsätter att äta nästan som vanligt trots en munhälsa som hade fått vem som helst av oss att rusa till tandläkaren. Att lära sig känna igen tecknen är det enda sättet att hjälpa dem i tid.

Varför tandproblem är så vanliga hos katt

Veterinärer ser tandsjukdomar som ett av de vanligaste hälsoproblemen hos vuxna katter, och problemen börjar ofta redan vid 3 eller 4 års ålder. Precis som hos oss människor bildar bakterier en hinna av plack på tänderna, som sedan hårdnar till tandsten och gör tandköttet inflammerat.

Två saker gör situationen värre för katter: ytterst få ägare borstar tänderna på sin katt, och en katt klagar nästan aldrig. Sjukdomen hinner därför utvecklas i det tysta under flera år.

De tre vanligaste problemen hos veterinären

Tandsten, gingivit och parodontit. Gingivit (tandköttsinflammation) syns som en röd linje längs tandköttskanten, som lätt kan blöda. I det här skedet går det att bota med rätt vård. Om det får fortsätta sprider sig infektionen till vävnaderna och käkbenet som håller tanden på plats: detta kallas parodontit (tandlossning), ett smärtsamt och bestående tillstånd som i slutändan gör att tänderna lossnar.

Tandresorption (TR/FORL). Det här är ett typiskt kattsjukdom och mycket vanligt, särskilt när katten blir äldre. Tanden bryts successivt ner av kattens egna celler, ofta med start vid tandköttskanten. Ingen vet säkert varför det uppstår, och det beror inte på bristande skötsel från din sida. Så fort tandens känsliga inre delar blottas gör det väldigt ont. Från utsidan syns ibland bara en liten röd fläck där tandköttet ser ut att växa upp på tanden, eller ingenting alls.

Gingivostomatit. Hos vissa katter blir hela munhålan kraftigt inflammerad: illrött tandkött som ibland sträcker sig ända bak i svalget. Katter med detta tillstånd har svårt att äta, dreglar och kan jama till av smärta när de gäspar. Det kräver alltid veterinärvård.

Tecken att hålla koll på

En katt med ont i munnen slutar sällan att äta helt. Håll istället utkik efter mer subtila förändringar:

  • dålig andedräkt, vilket aldrig är normalt hos en katt;
  • dreglande, ibland blodblandat;
  • katten tassar sig mot munnen eller gnuggar ansiktet;
  • tuggar bara på ena sidan, tappar foderbitar eller sväljer maten hel;
  • går fram till matskålen med god aptit men vänder bort, eller föredrar plötsligt mjukmat;
  • hackar tänder eller darrar med käken när den äter;
  • tovig eller ovårdad päls eftersom det gör ont att tvätta sig;
  • viktnedgång, en katt som blir mer tillbakadragen eller lättirriterad, eller som inte längre vill bli klappad på huvudet.

Om du har möjlighet kan du försiktigt lyfta på läppen på båda sidor: en röd rand vid tandköttet, bruna beläggningar eller en tand som ser annorlunda ut bör alltid undersökas av en veterinär.

En katt som inte har ätit någonting på 24 timmar måste undersökas akut, oavsett orsak: att gå utan mat är direkt livsfarligt för katter.

Vad veterinären gör

En del av munnen kan undersökas under en vanlig hälsokontroll, vilket är en av anledningarna till att det årliga besöket är så viktigt. Men en fullständig undersökning kan bara göras under narkos: då kan veterinären sondera varje enskild tand, göra rent under tandköttskanten och ta tandröntgen. Röntgen är helt avgörande hos katt eftersom resorption ofta döljer sig djupt nere under tandköttet.

Beroende på vad undersökningen visar:

  • tandstensborttagning och polering tar bort tandsten och behandlar gingivit;
  • tänder med resorption eller långt gången parodontit dras ut (extraheras): att laga tanden är inget alternativ, och genom att ta bort den försvinner också smärtan;
  • gingivostomatit kräver en särskild behandlingsplan, där det ofta ingår att dra ut flera eller alla tänder.

Många kattägare känner stor oro inför tandutdragningar. I praktiken klarar sig katter förvånansvärt bra: så snart såren har läkt äter de flesta helt normalt, ofta med betydligt bättre aptit än tidigare, även om flera tänder saknas. Smärtlindring är en självklar del av behandlingen och skrivs alltid ut av veterinären: ge aldrig smärtstillande läkemedel för människor till en katt.

Så skyddar du kattens tänder hemma

  • Tandborstning är den mest effektiva metoden, och fler katter accepterar det än man kan tro, särskilt om man börjar när de är unga. Använd en tandkräm anpassad för katter (aldrig barntandkräm eller vanlig tandkräm) och en mjuk, liten tandborste eller en fingertuta. Ta det stegvis: låt katten slicka i sig tandkrämen först, vänj den sedan vid beröring på tänderna och borsta därefter utsidan av tänderna i några sekunder.
  • Tandfoder och tuggbitar särskilt utformade för katt kan fungera som ett bra komplement. Fråga din veterinär vilka produkter som faktiskt gör nytta.
  • Titta i munnen en gång i månaden och be om en tandkontroll vid varje veterinärbesök: en gång om året för en vuxen katt, två gånger om året för en senior.

Tandborstning motverkar plack och tandköttsinflammation. Det kan däremot inte förhindra tandresorption, och därför är regelbundna kontroller nödvändiga även för en katt med perfekt tandvårdsrutin.

Att hålla koll på ett dolt problem

Eftersom katter döljer tandsmärta är de små signalerna avgörande. I Medika hjälper viktkurvan under Vikt dig att upptäcka om katten sakta börjar äta mindre, och du kan föra Diverse anteckningar om förändringar i aptit eller beteende med exakta datum. Med Foton av tandköttet kan du jämföra förändringar över tid, och varje tillfälle under Veterinärbesök kan sparas med information om fynd och åtgärder, tillsammans med Medicinska dokument som tandkort och journaler.

Den här artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte råd från en veterinär. Kontakta alltid en veterinär om du är osäker på ditt djurs hälsa.