Tandvård för hund: så håller du tänderna friska
Tandborstning, tuggben, tecken på tandlossning och tandstensborttagning: enkla vanor som skyddar din hunds tänder och upptäcker problem i tid.
Uppdaterad 18 november 2026 · 4 min läsning

Dålig andedräkt hos hundar är så vanligt att många ägare tror att det hör till. Det gör det inte: oftast är det första tecknet på tandsjukdom, ett av de vanligaste hälsoproblemen veterinärer ser hos vuxna hundar. Den goda nyheten är att några minuters omsorg, ett par gånger i veckan, gör en enorm skillnad.
Så uppstår tandsjukdomar
Efter varje måltid bildas en mjuk hinna av bakterier på tänderna, så kallat plack. Inom några dagar förkalkas hinnan och blir till tandsten – de gulbruna beläggningar som ingen tandborste i världen kan rå på.
Längs tandköttskanten orsakar bakterierna tandköttsinflammation, gingivit: tandköttet blir rött och blöder lätt. I det här skedet går allt fortfarande att återställa. Om inflammationen lämnas utan åtgärd kryper infektionen ner under tandköttet och bryter ner vävnaden och käkbenet som håller tanden på plats. Det kallas parodontit (tandlossning): ett smärtsamt, oåterkalleligt tillstånd som leder till att tänder börjar sitta löst eller ramlar ur.
Små hundraser och trubbnosiga hundar, vars tänder trängs i en liten käke, drabbas oftast och tidigast. Men ingen hund går helt säker.
Tandborstning: vanan som fungerar bäst
Ingenting slår tandborstning, helt enkelt för att det tar bort placket innan det hinner bli till tandsten.
- Hur ofta: varje dag är idealiskt. Några gånger i veckan gör också stor nytta; mer sällan än så har knappt någon effekt.
- Tandkräm: använd en som är gjord för hundar. Använd aldrig vanlig barntandkräm eller tandkräm för människor: den är inte tänkt att sväljas och kan innehålla fluor, skummedel och ibland xylitol, ett sötningsmedel som är livsfarligt för hundar.
- Tandborste: en mjuk barntandborste eller en fingertuta.
Ta det stegvis under en till två veckor: låt hunden smaka på tandkrämen, lyft sedan på läppen och rör vid tänderna, borsta några få tänder och till slut hela munnen. Fokusera på utsidan av tänderna längs tandköttskanten med mjuka, små cirkelrörelser. Glöm inte kindtänderna längst in, där tandstenen oftast sätter sig. Du behöver inte tvinga upp munnen på vid gavel. Håll stunderna korta och avsluta alltid med en belöning.
Bästa tiden att börja är när hunden är valp, då de permanenta tänderna växer fram och allt fortfarande är en lek, men även en vuxen hund kan lära sig. Om tandköttet redan är rött eller ömt bör du gå till veterinären först: att borsta på en mun som gör ont gör bara att hunden förknippar borstningen med obehag.
Tuggben, specialfoder och andra hjälpmedel
Dessa produkter är ett komplement till tandborstning, inte en ersättning.
- Tuggben och tandfoder fungerar genom att gnugga mekaniskt mot tänderna. Effekten varierar kraftigt: fråga din veterinär vilka produkter som faktiskt har bevisad effekt, och räkna in tuggbenen i det dagliga kaloriintaget.
- Vattentillsatser, geler och pulver kan hjälpa till en viss del, framför allt för hundar som totalvägrar tandborsten.
- Undvik alltför hårda föremål: märgben, horn, klövar, stenar och leksaker i hård nylon orsakar ofta tandfrakturer. En bra tumregel: om du inte kan göra ett litet märke i föremålet med tumnageln är det för hårt för hundens tänder.
Tecken som betyder att det är dags för veterinären
Ta för vana att titta i hundens mun en gång i månaden genom att lyfta på läpparna på båda sidor. Boka en tid om du märker något av följande:
- ihållande dålig andedräkt;
- rött, svullet eller blödande tandkött;
- tjocka, gula eller bruna beläggningar;
- en lös, sprucken eller missfärgad tand;
- att hunden tuggar på ena sidan, tappar mat eller vägrar äta hårda foderkulor och tugga på leksaker;
- dreglande, eller att hunden tassar sig mot munnen;
- en svullnad under ögat, vilket kan vara en böld vid en tandrotsspets.
Vänta inte på att hunden ska sluta äta: de allra flesta hundar fortsätter att äta trots att de har svår tandvärk.
Professionell tandrengöring hos veterinären
När tandstenen väl har bitit sig fast kan bara en veterinär få bort den. Behandlingen (professionell tandrengöring, PTR) görs under narkos, och det av goda skäl: det är det enda sättet att göra rent under tandköttskanten där själva sjukdomen sitter, undersöka varje enskild tand, ta tandröntgen vid behov och dra ut tänder som inte går att rädda. Tänderna poleras sedan för att göra det svårare för nytt plack att få fäste.
Inför ingreppet undersöker veterinären hunden och föreslår ofta ett blodprov, särskilt om hunden börjar bli till åren. Tandstensborttagning utan narkos skrapar bara på den synliga delen av tanden: munnen ser renare ut, men sjukdomen fortsätter att härja under tandköttet. Därför avråder veterinärmedicinska organisationer starkt från sådana behandlingar.
Hur ofta behöver tänderna saneras? Det beror helt på hunden. Vissa småhundar behöver en genomgång varje eller vartannat år, andra ytterst sällan. Din veterinär gör en bedömning vid den årliga hälsokontrollen. Och eftersom plack börjar bildas igen redan inom några timmar ska tandborstningen återupptas så snart munnen har läkt.
Håll koll på hundens tänder
Tandproblem smyger sig på långsamt, vilket gör dem lätta att missa. I Medika kan du lägga in Foton på hundens tänder och tandkött då och då för att jämföra förändringar över tid, skriva ner Diverse anteckningar om vad du ser och logga varje Veterinärbesök med noteringar om vad veterinären sade om munhälsan – inklusive datum för senaste tandrengöringen. Tandkort, journalanteckningar och kostnadsförslag kan du smidigt spara under Medicinska dokument.
Den här artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte råd från en veterinär. Kontakta alltid en veterinär om du är osäker på ditt djurs hälsa.


